Frida Lundgren

Ja, nu börjar de snart va en vecka sen jag lande i Umeå. Åh tur var nå de, för de är så grymt skönt att vara hemma igen. De var kul å se ett grönt Amerika, och sen några timmar senare få se träden i Norrland i massa olika färger. De är verkligen konstrast. Jag har varje dag tittat på Rosenkvists björkar tvärs över gatan och förundras över hur snabbt hösten går. När jag kom hem i fredas hade dom flesta löver börjat ändra färg,. Idag är alla löven gula och nästan hälften har fallit till marken.

Eftersom jag inte bara kan sitta och kolla på träden varje dag, så ringde jag Manpower i måndas å sa att jag var hemma igen. De är verkligen dags att börja slänga ut alla krockar för jobb! Sedan åkte jag och Nicke in till stan, så då passade jag på att springa in på Vattenfall. De är väl inte något jag längtar efter så där super mkt, men jag behöver jobb. På Vunna, numera Vunna/levbyten, där jag satt sist, var dom 10pers kort. Så jag har flörtat med chefen och lagt in ett gott ord för mig själv ;) De tråkiga är att dom har anställningsstopp, men hon skulle försöka prata med cheferna. Jag hoppas för allt i Världen att jag iaf får jobb i 2 månader..de skulle behövas! Dessutom skulle jag "vinna" lite tid att söka nytt jobb på. Jag har kollat varje dag på ams.se efter nya jobb, men ingen lycka än så länge. Ska imorgon när dom har öppet här i Vännäs, gå dit och anmäla mig som arbetslös. Skulle sitta fint med ett jobb, så man fick lite rutin i livet och kunde ha råd att flytta hemifrån.

Annars så har jag, Sofia å Johanna börja träna. Vi var på gymet i tisdags, å ska dit ikväll lr imorgon. Vi funderar på att börja i Vännäsby, eftersom de är så mkt folk på älvdala. Vi måste kolla närmare på de där! Ska nog ta mig en liten promenad nu, när solen lyser och värmer lite grann.

Ha de bra! KRAM

Skickade denna bild härom dagen till Malin i McLearn, för att visa att de är verkligen höst =)

men hemma är ändå bäst! Att allt inte gick så bra där borta, de vet vi nog redan. Jag kan stolt säga att som jag mår nu, trots kyla och arbetelöshet, så bra har jag inte mått någon gång under min resa i USA. Visst gick allt i vågor, men när de inte kändes bra med familjen och jobbet i sig, var det som att allt gjorde att jag mer och mer kände att jag var på fel ställe.

På tisdan när ja skulle fatta ett beslut om att prata med en sista familj lr inte, så var de tungt. Eftersom jag inte heller fick hjälp från EF, och tiden att köpa biljetter hem tickade iväg fort, så var jag tvungen att gå efter magkänslan. De var inte glädje att finna en ny familj på min sida. Utan de var känslor blande av panik, ångest å rädsla. Hur skulle jag kunna veta om hon ens skulle ringa? Sen när jag dessutom hade problem att beställa biljetterna rasade allt totalt. På kvällen då jag slutligen lyckas lösa allting, så var de som en sten lättat från mitt hjärta. Och när jag vaknade på torsdamorgon kände jag mig som ett barn på julafton.

Resan innan jag fick sätta mig på planet mot Sverige var både tung och prövande. 8,5h av väntan å oro över bagage och biljetter, var hemskt! Så fort planet lyft fick jag tillbaka mitt lyckorus! När jag sedan klev ur de sista planet i Umeå å kände de Svenska något kalla luften i mitt ansikte så kunde jag inte sluta le. Mamma å Bengt mötte mig å vi for å gjorde ett bilbyte, innan jag kunde köra hem. Körde raka vägen till Franssons, så klart ;) Fick Sofia i mina armar, som jag hade längtat! Träffade några stycken den kvällen, sån glädje! Väntar fortfarande på att träffa er andra! När jag gick i säng den kvällen hade jag sovit 2h på 34,5h..men jag var så glad, Tyra med =)

De var jobbigt att packa upp, men ändå skönt. Helgen har fortsatt med bandy, vilket gav en ohygglig träninsvärk. Sen så har jag umgås, fått en del hårda ord pga mitt beslut. De gjorde verkligen ont att höra allt, men jag är glad att vara hemma och hoppas på att folk kan ta de. De blev inget besök av familjen Lundgren idag, så vi får spara de goda till sen! Helgen har iaf varit skön, och de är härligt att få landa några dagar innan de vanliga livet fortsätter. Man kan säga att imorgon är jag arbetslös för första gången i livet. :P Så de ska jag försöka lösa här näst....

Detta var en liten sammanfattning om vad som hänt. Min blogg lär nog inte vara lika uppdaterad i fortsättningen, men jag ska försöka skriva om vad som händer. Så har ni tråkigt kan ni ju alltid roa er med de ;)

Kram

P.s: Mamma Fransson bjöd på tacos i fredas, och jag utbrast: Svensk mat, JAA! Hm, helt smart? Kanske lite trött ändå, men de var guldvärt! D.s

Jag kör sladdlöst idag. Så när batteriet på datorn dör, så är de slut lekt för dagen. Vilket är snart. De är bara för att jag måste ju faktiskt göra något annat. Nu är de slut med allt dator sittande. kanske ska ta mig en promenad å köpa en tidning så min engelska blir bättra, lr ta mer flumbilder. Kan visa en egobild jag tog



Oj, den blev lite stor. Har på storbild på kameran =) Minneskortet kan jag stoppa direkt i datorn, perfekt! Så skönt att slippa använda kortläsaren. Nog för att den var som ett litet USB minne, men ändå!

Har jag nå skoj att förtälja, nej. Solen lyser, snart är de middasdags. Sen är de kväll, de blir kol-svart på 2min känns de som. Sen så småningom ska jag sova. Gäspar redan nu så jag blir tårögd!

Dags å säga hejdå innan jag börjar svamla i nattmössan! KRam KRam

Denna dagen har känns som en lörda, iofs de är ju lill-lörda. Dagen började bättre än gårdagen, de kan jag säga utan att tveka. Den fortsatte bra också. Jag pillrade på här på mitt rum, chattade och gjorde lite vardliga saker samtidigt som jag var och varannan minut tittat ut genom fönstret, efter UPS. FedEx var på kvarteret två gånger, och jag hoppas så mkt att dom kanske skulle stanna här, men icket. Så ja tog mig en promenad, i värmen. De är fortfarande runt 25 grader varmt, men de fläktar lite kyligare än förut. Men man kan fortfarande utan problem gå med t-shirt, kortare byxor å sandaler. Så skönt! Förresten Lukas, jag har skrivit många gånger att jag vill köpa kläder, men aldrig att jag köpt något! Bara flipp-flopp å hårprodukter! :)

Väl hemma hade jag gjort mig lite lunch och gick upp på rummet. Då jag såg UPS bilen utanför huset, å de ringde på dörren. Jag sprang ner med glädje å tog in mitt paket. Åt fort innan jag öppnade kartongen med tindrande ögon. Åh, va mycket de var där i... En väska, minne, kortläsare, lins, stativ (till min förvåning) å några fler små saker. Sist så plockade jag upp kamerahuset, min egen Nikon D40x! Blev dock förvånad hur litet huset var, men ändå så perfekt. Saknar en display vid avtryckaren, den får jag lära mig leva utan. Skyndade mig att ladda batteriet, tog sedan nån bild bara för att prova. Mums, så roligt. Imorgon ska jag ta mig tid och läsa lite i instruktionsboken och utforska kameran.

Blir tyvärr inga bilder kameran, utan ist bilder från New York. Malin har varit så söt å mailat mig en massa bilder från vår vecka där. Hon skrev också om hennes minne från första kvällen då vi gick till bilen på flygplatsen och jag ser bilen och utbrister (med min dialket?!): "Kolla hur han har parkerat. Jag parkerar dåligt, men inte så dåligt!" Han hade stod på typ fyra platser..HEHE! Å alla var så trötta så dom börja skratta. Malin är så söt som fortfarande kommer ihåg de och skrattar åt de.

KRAM


Malin och jag vid "viken" på skolan. Jag är glad, egentligen!

Jenny, Lovisa, Jessin, Irené och Sara. Alla vi utom Sara åkte samma flyg.

Sara (Malins bästa kompis) och Jennifer, jätte trevliga båda två

Matsalen låg i skolans "Mansion". Ingång är dock från detta håll, å de var ingen flådig matsal.

Mitt i stor stan!

Trafik var de gott om

Linn och Mikaela, mer svenskar =)

New York, New York

Oh gud, denna dagen känns verkligen som en evighet. Kom knappt ihåg hur den börja. Den började iaf hårt, och så fortsatte de. Allt gick emot, tårarna sprutade, ångesten var total, paniken kom å gick. Jag försökte ta allt steg för steg, men ingenting gick och göra klart. Frågan om min framtid är inte helt klar. Jag har ringt Boston kontoret minst 3 gånger idag, å ingen har ringt tillbaka. Den sista kunde iaf ge mig "svar". Huva, vill inte prata om dagen. Kan väl säga att en dag av panik, ångest, samtal, gråt gav kanske resultat?! Känner mig helt nollställd. När jag äntligen tog mig ner för midda var huvudvärken stark. Gick sedan upp tog en ipren och andades. Passade senare på att se dagens avsnitt av Sjukhuset, så skönt att bara koppla bort allt å slippa tänka.

Åse, samtalet med dig mitt på dagen, de var guldvärt. När du skrattade åt allt kunde jag inse hur komiskt de lät. Precis som taget ur en film. Då visste jag ju inte slutet, men de vet vi ju nu. Du gav mig luft där mitt i allt!

Jag har lärt mig att tänka positivt av Emma, så de ska jag väl göra nu då. Imorgon kommer min kamera, lr den ska komma imorrn, annars vet jag en som bryter ihop! Så de ser jag fram emot, att få fota lite. Hoppas den kommer tidigt så jag hinner mer. Sen så har jag lite göra här hemma i övrigt, eftersom de inte är länge tills jag måste lämna familjen. Borde nog börja packa kanske. När jag kollar på väskan, sen på alla kläder som är uppackade så är jag väldigt imponerad hur allt de fick plats, och hur de kunde väga så lite. Mirakel! Dom kommande dagarna behöver jag fler mirakel, så jag hoppas ni håller tummarna där hemma!

Väntar på samtal från Hanna, hon kanske har glömt?! Sen hade ja ju lova att ringa Malin också. Så tråkigt att vi inte kan träffas för att hon bor så långt bort och hennes familj behandlar henne som skit. Hoppas verkligen hon får byta familj snart, hon är värd bättre. Hennes LCC är förresten en större idiot än min, hon inser inte hur dåligt Malin mår. Hoppas Boston kontoret förstår henne bättre!

ha de bra! KRAM

Mamma Fransson: Såg att du tog med din dotter hem igen... Inge kloster? Jag tror jag vet vad hon behöver ;) Vera fixar och lämnar rapport inom nån dag!
Camilla: Sorry för min opersonliga MSN närvaro ikväll. Lovar att ta igen de =)

P,s; Ingen dagensbild, förhoppningsvis kan jag kompensera de imorgon! D.s

Dagen började med en dusch, innan jag slängde in en tvätt som sedan var klar på ett nafs. Tyckte de gick otroligt snabbt, trots att jag torktumlade allt också eftersom de är så man gör här. Tog upp allt och lade de på sin plats. Kände mig som små duktig så där...haha. Ringde sedan Mr Jet ang en ev flygresa hem. Måste boka onsdamorgon om jag ska flyga. På tal om att flyga, alla billiga flygresor till Umeå är slut! Nu går alla på 1050 och uppåt, skit! Alla flygningar till Övik som SAS har är ju dessutom inställda eftersom dom måste gå igenom alla flygplan an en viss modell, som flyger just den sträckan...PERFEKT...NOT! Under tiden jag gör dessa upptäckter sitter jag å pratar med Emma i Stockholm om livet i allmänhet. Hon frågar som vanligt hur de går med familjen, men som vanligt vet jag ingenting. Min sida är blank, och de hjälper inte att ringa Boston kontoret heller. Dock har min magkänsla sagt att något kommer hända, så jag läser mitt horoskop på Aftonbladet:
"Du får en oväntat rolig kväll. Kanske passar du på att besöka någon eller att testa någonting helt nytt."
Och ja, de talar ju som för de å Emma tycker de låter lovande.

Kvällen är just nu ganska rolig, för jag har beställt min kamera =) En Nikon D40x är påväg! Ska anlända på onsda, längtar redan järnet! Lyckades förhoppningsvis få allt rätt till slut, killen på företaget var ganska krånglig, men bara jag får allt är jag nöjd!

Ännu bättre vart de när jag insåg att de blev chinamat till midda, Så gott! Tror de var från Wong Cock (Long cock som familjen kallar restarurangen), där vi var första kvällen. tog min lyckokaka å åt den med glädje innan jag läste min lapp:
"Depart not from the path which fate has you assigned"
Okej, jag vet att de bara är en slump lapp, precis som horoskopet som är påhit. Men jag måste erkänna att de är lite läskigt. Att prova något helt nytt, sen  "Avvik inte från vägen ödet har bestämt för dig". Kan tolkas som "Prova en ny familj, för detta vägen du ska gå" lr "Prova något nytt, som ett nytt jobb som kanske är mitt öde"?! Jag måste sluta läsa såna här saker, eftersom jag alltid ska övertolka allt! Gu, nu får jag ge mig.

Slutligen, alla "uppmaning" och magkänsla jag har haft har inte gett mig någon ny familj, inte än iaf. Men kvällen är inte slut än...Allt kan hända! Lika bra att kolla på Sjukhuset å tänka på nåt annat för ett tag, jag har ju snart egga sönder min Au pair sida.

Svammel, svammel....Kram

CAMILLA: Jag tänker på allt roligt vi ska ha när vi ses nästa gång, när de nu blir. De är bra att drömma sig bort från allt detta ;)
Åse: Kul att du hade en bra helg, och att du läser mitt dravel =) Vi borde dock försöka höras imorgon, känner att jag behöver din visdom å höra din röst! Kanske runt sju?
Emma: Du sitter å skrattar nu va? Samtidigt som du äter godis..*Mummel*
Emma (syster): Tack för tipset. Snälla skicka mer bilder :D Förresten måste du nå kanske hjälpa mamma med ett bankärende. Ringer henne imorgon, sen får hon prata med dig!

Har jag nå roligt hänt i mitt liv idag? Skulle inte tro de va. Det som höjer dagarna är mina samtal på MSN, de är dom jag lever för just nu. Inge nytt ang familj, har en på min sida. Ser namn och ålder, men vad som döljer sig där bakom har jag inte den blekaste om. Kanske ringer dom imorgon, kanske inte. Jag har iaf tre samtal jag måste göra. Först till kamera företaget, dags å reda ut allt! Sen ett samtal till Mr Jet, för att fråga hur man får boka osv. Det tredje samtalet blir till Ef, för då vet jag hur många dagar de är till jag måste boka hemresa, om de nu är så. Jag tror dom har till onsda lr torsda på sig att söka familj, men om jag måste hem, måste jag åka på torsda. Då kostar de 4700+ resan till Umeå, om jag skulle resa freda går de på minst 8600 för att åka till Arland, vilket jag inte tänker betala. Så om jag senast måste boka en hemresa på tisdan, då blir de sista dagen dom kan söka. Vad annars kan jag göra?

Min magkänsla är att de ringer en familj imorgon, som inte känns helt rätt. Och jag måste bestämma mig inom nån timme, för annars måste jag boka hemresan tisdamorgon. Då kommer jag stå där helt mitt i allt å inte veta ut lr in. Jag har sagt att känns de inte 100, kommer jag inte att gå för de. Ångesten är total redan nu, fast ingen ringt. Dom flesta av er där hemma som läser detta tänker nu: "Men Frida skärp dig, ta chansen." Som sagt än vet jag inte vad som händer, och jag lovar ingenting. Jag kommer gå på magkänsla då, om de nu väl blir så. Troligen lär jag väl bryta ihop i ångest också, men de får vi ta då. Men hur de än blir så längtar jag tills på onsdakväll då allt är "över" och jag slipper gå å undra var jag ska ta vägen. Jag kanske borde starta en nedräkning? Nja, jag vet ju inte när den slutar...Tänka positivt får duga.

Önskar att jag hade något intressant att säga nångång, men just nu är de bristvara i detta så kallade liv. Berätta nåt ni =) Jag saknar uppdatering.... Ingen som kan maila någon rolig bild? Lr bara en bild nåt vi gjort? Åh, jag fick en förra veckan, som uppmuntran,den får bli dagens bild! Emma, jag vet att du älskar mig ändå =)


Att jag har snygg syster =) (Hon hade sovit med blött hår och jobbat länge, sa hon)

När klockan ringde 7.30 imorse, så var jag trött, trött å så trött. Men de var bara att kliva upp. Försöka äta frukost, men allt är bara så söt å sliskigt. Hur som helst så hann jag prata med Emma å Nils på skype. Bland de första Nils sa var: "Jag sakna dig". Åh, jag kan inte med än säga desamma. Lill skrutten finns ju alltid i mina tankar!

Åkte sen iväg på mitt första Au pair möte. Vi träffades på en parkering vid en bowlinghall innan vi åkte ner till skolan och ställde upp oss för paraden. Tog eveigheter innan vi fick gå, alla politiker "rösta på mig" människor skulle gå först. Inte alltför långt före oss gick nå kineser å spelade samma låt om å om igen, i en halv timme *SUCK* Framför oss gick några som gjorde reklam för ett Visakort. En av dom var utklädd till ett Visakort, humor! Vi gick i våra tröjor och delade utt pennor till dom efter vägen. Ganska skön promenad faktiskt. Väl framme på "markanden" åt vi gratis glass innan vi gick till parkeringen igen och Steve kom och hämtade mig. Klockan var runt halv tolv när jag kom hem, alltså hela dagen kvar.

Tog de lite lugnt, sen gick jag på promenad till affären. Köpte shampoo å hårspray. Nu har jag 1l shampoo, 1l balsam å hårspray av högsta klass till bra pris =) Ringde sedan upp Hanna. Hade verkligen velat varit där! Tack för tipsen Anna, men Hanna bor ju också här i USA. Aja, när vi ses nästa gång så ska jag gottgöra henne!

I övrigt så har mitt knä gott emot mig. Härom dagen när jag öppnat ytterdörren, så sprang knäet in i dörrkarmen *SMÄRTA* Blev lite fin färg å svullet, dock inte så mkt färg eftersom de träffade av mitt på knäet. Sen gick jag lite snett idag, så nu är de stor smärta! Min lycka rakt igenom.

De var många ställen jag ville vara på idag, och jag var på stället som jag vill komma ifrån. Men nu är de inte många dagar innan de sker en förändring. Vet dock inte var de blir än... time will show!

KRAM

Åse: Hoppas din helg varit lyckad! Blev riktigt avundsjuk när jag hörde alla i telefonen!
Camilla: Hur går de med skype? Fick han till de? :P

Fredakväll, vad händer? Ingenting, precis som de varit dom senaste dagarna. Där hemma är de tidig lördamorgon, så Grattis ÅSE! Hoppas du får en UNDERBAR dag, önskar att jag hade fått ta del av den. Ska försöka ringa innan jag far på paraden imorgon! Är inte alls peppad på gå i nån parad nån timme, med denna hosta. Hoppas för all del att de inte regnar. De ska bli skönt att komma ur huset iaf, trots allt. Måste dessutom upp före kl åtta, de är jobbigt, men men.

Här hemma har de varit lugnt idag. Tänkte gå på promenad, men mina öron var inte så roliga. Sen fick jag huvudvärk, så de blev ipren å vila. Mot eftermiddan for familjen ut för några ärenden. Dom har ju varit ledig sen i onsdags för de är judisk nyår. Ett tag efter dom farit mådde jag bättre, då började de regna, typiskt. Så de har varit en tv-dag idag. John Tucker most die, brudar ni vet vilken film jag menar. Lite Rush hour osv. Fastnade i New Harbor serien, farligt. Dessutom sände dom flera avsnitt i rad...illa. Något jag längtar efter är att få köra bil. Har inte kört bil på över 2,5 vecka, Galet länge sen! Såg Fast and the Farious, Tokyo Drift, igår. Då ville man köra, oja!

Annars så har ingen familj ringt idag. De var en familj på min sida nån timme, sen borta. Så nu är de tomt igen. Men men, livet går vidare.

Måste även ringa Hanna imorrn, tjej blir ju 20 år. Önskar att jag hade haft nån present att skicka henne. Någon idé? Önskar att jag kunnat varit hos henne iaf. De är inte kul att fira sin födelsedag i en ny familj, när tankarna går hem till dom som tar ett sista farväl av Erik. De blir nog en tung dag imorrn för många, å även fast man inte kan vara där så känns de inombords.

Ska se lite Transporter 2, sen borde jag kanske försöka sova. Lycka till, till mig med andra ord. Ha en bra lörda!
KRAM


Hittade bara denna bilden på jag å Hanna, tragiskt! Denna är från SM Rallyt, å hela Hanna är inte ens med på bild.

Vaknade imorse av att de sprangs runt i huset, så jag somnade om. Vaknade ett tag senare och undrar var alla var. Klockan var ju elva, då blev jag lite rädd för mig själv. Huset var tomt, och ingen aning var dom höll hus. Jag gissade på jobb och ungarna dumpad hos Laurens syster. Men vad vet jag, ingen säger nåt längre å mamman var ju helt crazy igår å sur mot mig. Hur som helst tog jag de lungt, pratade med Jonsson osv. Nog kan jag förstå att mamman är frustread och stressad över situationen att inte ha någon ny au pair på gång, men att de ska helt gå ut över mig känns fel. Visst de är delsvis mitt fel, men jag finns ju här nu iaf för att hjälpa!

Sen plötsligt där vid två tiden kommer alla hem. Mamman sa hej sen inte ett ord mer. Dom hade med lunch, men jag var inte så sugen utan tog ett äpple och satte mig med dom. Kände mig bara så fel placerad å oönskad, så efter äpplet gick upp på mitt rum. Vid fem ropar Lauren att dom ska på midda, sen for dom igen. Huvaligen, men de är iaf skönt på nå sätt att vara ensam.

Fick ett samtal från en värdpappa. Blev förvånad eftersom familjen som stod där imorse, hade ju försvunnit. Samtalet gick väl bra, men de kändes som en helt fel familj för mig. Men jag ville ändå läsa deras ansökan, den var dock inte där, bara deras namn å ålder. Så jag hämtade telefonen å började ringa EF för att tacka nej, samtidigt under samtalet märker jag att familjen är borttagen från min sida. Dom hann före, så sökandet går vidare!

Puss hej!

CAMILLA: Imorgon får de bli skype, om de inte sker nåt radikalt här.
Emma, syster: Visst uppdaterar du mamma?
Åse: Du får skicka mail om de inte går att kommentera ;)
Jonsson: Familjen som ringde hade helt galna barn, tro mig! Du hade inte sagt ja! Sen var de faktiskt dom som sa nej först..
Systern som ser mig: Jobbar du inte snart så jag får nån kommentar?
Elin 'mini': Saknar våra promenader å myskvällar i soffan.

Charlie hoppade just upp i sängen å intog sin plats.

Natten tillbringades till största dels av virrande och vände i sängen. Efter halv två kom Sinje hem. Hon passar på att prata extra mkt med hunden, innan hon slutligen lämnar lyset på i garderoben med dörren på glänt. Troligen allt för hunden, men jag hatar ljus när jag är sjuk! Åh, toppen tänkte jag å suckade å vände på mig. Gick inte många minuter innan hon dessutom började snarka som en jag vet inte vad. Långa, äckliga, bubbliga snarkningar *GALEN* Jag somnade väl runt fyra nångång.

Vaknade av hur Sinje sprang runt å packade å lekte med hunden. Låg kvar å halv slumra, tills helt plötsligt de ringer, till mig. De var Hanna. De var ett roligt "uppvaknade" iaf. Klockan var strax före tio, så hon trodde att jag jobba, men icket. Hela familjen har varit hemma idag eftersom de var Sinjes sista dag. Dom skjutsade iväg henne redan vid ett.
Jag var ensam hemma med hundarna och roade mig. Pratade med Sofia, vilket behövdes. Nisse svarade när jag ringde, och de märks verkligen att han inte mår bra. Den lilla Nisse-gnistan fattades! Stackarn! Sen så hade jag "intressanta" konversationer på MSN med Nicke å Arvid. Jag å Arvid hade ett "tjejsnack", de va länge sen sist, så de var kul. Nicke där emot, inga kommentarer, jag vet redan allt utan att han sagt nåt =)

I övrigt här i huset så har mamman blivit mer å mer sur. Å de blev inte bättre av att Sinje åkte hem. Hon är inte alls så trevlig mot mig längre. Men vad kan jag göra om hon tycker att jag inte passar att ta hand om hennes barn, så jag ansöker om familj. Varför måste hennes panik över att inte ha den perfekta lösningen gå ut över mig? Hade hon velat ha kvar mig, så kanske hon kunde stötta mig från början, hellre än att se ner på mig och säga att jag kanske inte är rätt person. Hon verkar störa sig på allt jag gör, utan att säga nåt. Hennes uttryck säger allt. Jag är glad att jag tog beslutet att byta familj, jag skulle inte velat leva i detta hus när hon är så deppad för att Sinje åker, och att ingen är perfekt förutom hon.

Ville bara få de ur mig! Kram

CAMILLA: Skype imorgon kanske?
Åse: Skulle skriva en kommentar på din sida idag att de har bråkat så för mig också. Å just då fungerade de inte, precis som för dig. Men de brukar gå om nån dag!


Här är lilla Heresye, packad å klar

På parkeringen nere vid affären hittade jag en skruttig å bucklig Toyota, med denna reg. (Tillägnad Jonas som vill ha bilbilder, detta är början!)

De är svårt att sova bra, när man är förkyld och man är lätt väckt där emellan. Så jag har vakna flera gånger när Sinje har pratat med hunden/råttan som svansat runt och pipit. Yippi! 7.45 vaknade jag av massa knackningar på dörren. Trodde Sinje skulle öppna, men tydligen var jag ensam i rummet. De var Lauren och Jesse som ville se hunden. Lauren blev inte glad att Sinje bara var borta, och dessutom lämnat mobilen hemma. Jag kom på att hon nog var hos vetrenären för en sista koll innan hemresan. Lauren var verkligen inte glad, dessuton såg hon hur dåligt jag mådde. Ögonen röda å svullna, näsan rann de ur och rösten var svag. Efter bara nån minut, och ett argt samtal till Steve så kom Sinje hem igen. De var tydligen en stor olycka på vägen så hon kunde inte komma fram och fick vända. Lauren skickade i säng mig igen, för att inte smitta ner barnen.

De är lite hemskt egentligen hur mkt Lauren skriker på Steve, Allt han gör är fel, å har han inte gjort nåt fel så är de felet. Hon skäller ju på karln konstant, frågan är hur de ska hålla. Dessutom har dom INGA rutiner när de gäller barnen. Så därför gör dom ju på olika sätt, å hans är JÄMT fel. Huva, tycker de känns hemskt.

Iaf så steg jag upp runt tolv igen, då hade Lauren åkt en sväng till jobbet. Oj, vad svag jag kände mig. Sinje hade just lagt Jesse så vi tog de mest bara lugnt., tills Amanda vaknade. Sinje var lite piggare idag och skröt om att hon alltid jobbade trots att hon var sjuk, då känner man ju sig lagomt dum. Men men, vad gör man. Elin tyckte jag såg slutkörd ut i webcamen, å de kan jag förstå. Jag såg ut som sju svåra år, enligt mig. Efter nån timme så var de bara att ge upp, igen. Sinje sa att hon klarade de sig, så jag passade på att vila. Efter ett tag blir de tråkigt att bara ligga, så jag började kolla på Tv 3:s webbtv. Har sett ett avsnitt av serien Sjukhuset, så nu såg jag resten. Lagomt ansträngande. I ett av avsnitten så kommer två poliser in med en tant. Fick en snabb glimt av en av poliserna och de var bekant. Efter ett tag så filmar dom han tydligare och jag ser att de är den äldsta brodern Wormö. Tänk en gammal Vännäsbo som polis i Uppsala lyckades komma med, häftigt =)

Snuvan har börjat avta tro ja, nu fattas orken. Är just nu "hundvakt" till Lilla Hereshe (vet inte hur de stavas), som ligger instängd i sin bur å piper. Känns lite hemskt, men Sinje ville ha de så. Familjen har iaf fått en matchning med en ny svensk tjej, från Långsele :P Världen är liten ;)

Kram Kram


Där nere är lill stackarn!

Nu är jag sjukt lesssssssss på de här, jag vet att jag bara klagar. Men jag är sjukt trött på att vara sjuk. Jag å Sinje har varit som två överkörda grejer med förkylning idag. Hon pallade inte ens att äta, stackarn. Både sov dessutom dåligt. Å varje gång jag vaknade till så snarkade hon lr knappnade på datorn. Vilket liv. Lauren verkar iaf börja få tillbaka kraft. Jag önskar mig nåt starkt för öronen och idominsalva till min röda näsa.  De skulle vara nåt minsann. Sinje är nu och hämtar sin hundvalp på flygplatsen. Dom kommer väl hem runt midnatt, då jag hoppas vara i djup sömn. För jag behöver den verkligen.

Annars idag har jag sagt hej till Sofia, och pratat med Jelle. Skönt att höra bekanta röster, må jag säga. Sen så fick jag Hannas nr av Sofia som fått de av Nisse, underbart. Ringde upp henne, men då jobbade hon fortfarande så hon ringde upp mig nån timme senare. Tycker de är bra att prata med någon som är i samma läge, dock en vecka efter, men principen är den samma. Synd att vi bor så långt ifrån varann, men än är inte resan slut.

Har även haft en liten rundtur i huset med Fia å faster Donna (Johnny). Sofia blev lite åksjuk av att följa med kameragången , kvinnan tål ju inget :P Sofia satt i övrigt å skrattade åt mig, som vanligt. Tack för den televerket. Sen så Emma Nordlund, du ska ha stryck för att du sitter å äter godis framför webcamen. VET DU HUR GODISSUGEN JAG ÄR?! :P

Denna kväll ska verkligen spenderas i sängen, har ingen ork!  Puss hej!


Fick min första lön ikväll =)

Idag kände jag mig nästan på G, men vad fanns de å göra? Ingenting som vanligt, och Sinje åkte dessutom iväg för att träffa sin bästa kompis. Så jag började kolla närmare på de här med att köpa kamera. Ska ringa dit imorgon och fråga lite saker, sen får vi se vad som händer. Är riktigt sugen! Har iaf haft trevliga samtal på MSN =)

Tog mig en promenad ner till affärerna för att kolla vad som fanns. De var inte mkt, två mataffär, café, seven-eleven, Wendy's, frisör å några fler små matställen. Jag gick in i ena mataffären för att kolla på balsam. Man blir verkligen förvånad när man står å ser alla dyra frisörmärken i en vanlig hylla. För att inte tala om priserna, MUMS! Vågade dock inte köpa något. Har ist frågat Karro vad hon rekomenderar, så jag kan köpa en stor flaska å tjäna en hel del! De blev bara batterier och halstabletter denna gången. På vägen tillbaka kände jag hur jag blev allt tätare i bihållorna, och hur öronen började värka igen. Väl hemma helt utslagen av värmen och förkylningen så har jag på börjat en kamp mot förkylningen. Nässpray och hosttabletter, fulldos. De är inte lätt å bli frisk, för Amanda blev små sjuk i veckan, sen så har Lauren fått antibiotika idag eftersom hon blev sjuk i helgen. Sen så imorse var Sinje jätte tät å snorig, å vi delar rum. Så just nu går alla baciller bara runt! Kommer man bli av med förkylningen är ju frågan.

Så nu är de ligger jag i sängen å tycker synd om mig själv och ser på Kalle och chokladfabriken, samt Poliskolan emellan åt. Lägger upp några bilder jag tog på vägen hem.

Kram Kram


Wendy's bla.           Jag i värmen            Fartbegränsing

Vägen mot hem      Här bor jag               Många hus i ett

Fler hus i ett             Vår gata                    Min Familjens hus Steves regplåt.

Ska fota familjens/au pairen Dodge sen!

KRAM KRAM

Ännu en dag i slapphetens tecken. Inte har jag hört nåt från någon familj heller. Vad har jag gjort då? Sett på tv, bråkat med internet typ. Jag har inget liv! När de äntligen började fungera var ingen online. Så typiskt! Så jag spelade upp ? All you need is Vera? skivan, kollade på gamla bilder och kände glädjen av att få drömma mig bort. Vill verkligen ha mer bilder från sommaren, så skicka gärna om ni har! Skicka bilder på allt möjligt, de skulle göra mig jätte glad! Tillslut kom Sofia online, Yey. Vi pratade länge om allt och inget. Hon tyckte jag var lite knasig som satt å deppade och försökte bli glad igen med hjälp av polka grisar och Refreshments, men de fungerar ju! =) Sofia berättade om dödsannonsen grabbarna skickat in till tidningen. Gick in och kollade på den. Fick tårar i ögonen, de var så fint skrivit. Både personligt och poetiskt. Tydligen var de Patrik som hade diktat ihop de hela, vilken talang.

Annars kan jag säga att förkylningen ger sig inte. Är så grymt öm i halsen till å från, för att inte tala om på morgonen då jag knappt kan svälja, helt täppt. Måste försöka hitta nå halstabletter. Ska ta en promenad imorgon neråt och kolla vad de finns för affärer.

När klockan var strax efter halv sju ikväll, så säger Sinje att vi ska ut å äta klockan sju. Tack för den. Så jag sa Go natt till Sofia som liks skulle i säng, och gjorde mig klar. Ikväll blev de Japansk. De var en sån restaurang där man satt runt stekhälen när dom gjorde maten. Häftigt, med eld å allt. Maten var utsökt! Och man fick såå mkt mat, precis som överallt här. Kocken kastade även räkor som man skulle fånga med munnen. Hehe, riktigt skoj. Sinje fick en avskedspresent. En jättefin dataram av nå slag, som man kunde lagra bilder och musik på tror jag. Vad vet jag, Steve är ju datapryls kåt. På restaurangen såg jag en sån där som man ska säga: ?How you doin? till =) Sitter nu å små kikar på Rush hour, samtidigt som jag har musik i öron, samtidigt som jag skriver. Jag är verkligen kvinna!

Med de sagt så vill jag bara tillägga: SAKNAR ER! KRAM

Personliga meddelanden:
Camilla: Hur går de med headsetet? Vi ska ju leka på skype!
Jonsson: Vi ska ju också prata på skype! Skaffa mik :P
Emma: Jag ska bo hos familjen tills jag vet mer

Medan dom sitter uppe i Boston och letar efter en ny familj, så sitter jag här och funderar på var de ska sluta. Alla tankar på att få fara hem gör mig lycklig, så jag undrar verkligen om jag gör rätt att stanna. Hur som helst har jag lovat mig själv och några fler att ge de några dagar innan jag fattar mitt beslut.

Idag har de varit en slapp dag. Steg upp och tog hand om Jesse tills Amanda vaknade. Jag å Sinje hjälps åt, vilket är jätte skönt, men man känner sig lite borta ibland eftersom hon är van allting så går de på 2 sek för henne. Hur som helst så var Lauren hemma idag med. Hon jobbade bara halvdag, sen ville hon vara med barnen. Sinje åkte till DC för att träffa sin kusin, och jag gick upp för att skriva lite på datorn och bara andas. Var så grymt trött idag! Åh, jag måste bara berätta att jag har prata med Nils å Åse idag. Min lilla Goja, sakna han såååå! De roliga var att denna gången kunde han sitta ett tag å "prata" innan han gick lös på allt och vi fick säga hejdå. Han sa iaf att han saknade alla sin fastrar! Sen som sagt har jag legat och halv sovit och kollat på tv, tills de var midda runt sju. Kentuky fried chicken (om de stavas så), en sån där står låda med kyckling med potatismos å sås till. Inte så impad. Vill ha svenskmat! Klagar inte på chokladkakorna till efterrätt! När vi ätit klart så fick Amanda smaka barnmat för första gången. Oj, vilka grimaser å hon spottade ut de mesta.

Ett tag senare ringer telefon, och de är till mig. Jag får telefonen å de är nån Au pair tant ifrån Boston kontoret som ringer. Dom har kanske hitta en familj. Jag kan lugnt påstå att barnen inte är barn längre. Familjen ville helst ha en 21 årig Au pair, så vi får se. Dom bodde iaf borta i California, 30 min från San Fransico. Får se om dom ringer lr inte. Ångesten sitter i att dom verkar jätte fina, men ännu längre bort och om jag ska stanna. De tar 5h härifrån med flyg. Gu, vad vill jag egentligen? Jag ska försöka att inte tänka på de nu, vänta tills de ringer. Deras personliga brev var 4 sidor långt...haha. Mer detaljer säger jag inte. Jag vet att alla ni där hemma säger: GÖR DE, men jag säger varken bu lr bä förrens jag fått mer info. SÅ DE SÅ!

Ha de bra! Kram


Lyssnar å tänker för mkt, aldrig kan jag bestämma mig heller!

Som jag skrev igår kväll så har jag bestämt mig för att byta familj. Både jag och Lauren tycker att de är bästa eftersom båda känner en viss "oro". Jag förstår om de låter helt idiotiskt, men så är de. Alla ni tycker de är för tidigt att bestämma mig, men som sagt så hade jag liks varit tvungen att fatta ett beslut imorrn iaf. Eftersom Lauren tycker att jag inte varit så uppåt. Och jag tror inte en till dag hade ändra mitt beslut, sorry. Dessutom är de bättre för barnen om jag åker snart ,om jag måste åka, ist för om nån vecka. Så, så är läget. Lite jobbigt att läsa alla stötande inlägg om att stanna, när jag väl bestämt mig. Men tack ändå.

LCC tanten försökte förresten övertala mig igår genom att säga att allt berode på att Sinje fortfarande var kvar, och de var därför jag kände mig så här. Lauren blev sur på henne, eftersom hon inte pratat med henne först och att hon försökte övertala mig. Så imorse kom hon LCC:n över och då ville hon hellre skicka hem mig. HATA DEN KVINNAN! Har iaf fyllt i papper nu, så dom ska börja söka efter en ny familj. Har dom inte funnit någon passande inom två veckor måste jag åka hem.

Thats life, jag försöker ju iaf få de att fungera.

Kram

Efter mötet igår kväll gick alla tankar hem, å jag kunde inte somna förrens runt två inatt. Så jag ringde mamma mitt på dagen idag. Jag berättade situation, eftersom jag vet att hon inte använder datorn hemma, så sa hon exakt vad jag tänkte och behövde höra. Jag vill kolla efter en annan familj, men hittar jag ingen som verkar bra kommer jag hem, tyvärr.

Ja, nu har jag gjort ett beslut, Lr iaf tagit ett steg åt ett håll. Jag kände bara idag att de här är fel, jag njuter inte av att vara med barnen, så som jag borde göra. Och ja, jag vet att allt är nytt och omtumlande men de känns fel. Pratade med Lauren efter middan och sa precis som jag kände, att jag nog ville kolla efter en ny familj. Hon tyckte de var tråkigt, de gör jag också, för dom är underbara. Men de känns som att allt är för mkt och att jag inte "räcker till" för dom båda samtidigt. Amanda är verkligen en duktig och fin bebis och "kräver inte mkt", men hon kommer snart börja krypa runt osv, och den tid Jesse behöver/kräver kommer göra att jag till slut inte kommer orka mer. Visst kan de gå skit bra också, och de är de att jag är rädd just nu.

Hur som helst skickade jag ett mail till min LCC och sa att jag vill byta familj. De tog inte länge innan hon ringde, och jag fick säga varför jag ville byta familj. Då börjar hon gå på mig att de är nog bara för mkt för att Sinje är kvar än och att jag inte "kan vara mig själv". Hon sa även att Lauren tyckte om mig så mkt och att de var fel med dubbla au pairer så länge. Hon tjatade bara om att jag minst måste stanna tills Sinje har åkt (på onsda) innan jag får bestämma mig. Hon pratade även skit om andra familjer. De tycker jag är dåligt efter allt vi pratade om igår och vad vi kom överens om då.

Jag åkte iaf iväg med Elin, och Gina? (svensk och tysk au pair) till Wendys efter samtalet med LCC. Elin har varit här två månader, å hon bad mig att inte ge upp.Vi var bara borta typ en halv timme, men känslan över att behöva stanna minst en vecka till bara för allt kändes väl lite bättre efter de. Sen kom jag hem och finner ett mail från LCC tanten... Att vi ska tydligen påbörja sökandet efter en ny familj imorgon. Gu, jag känner mig helt lost. Jag vill stanna, jag vill hem, jag vet ingenting just nu. Var jag för snabb ändå?


Amanda i min säng

Harry i min säng...

Okej, nu sitter jag här drygt en vecka efter min avresa och min första arbetsdag avklarad. Ja, de är många tankar i luften. Det jag nu kommer att berätta kommer många ta som på ett sätt som jag inte klandrar er för, men denna sida är också bara en avspegling av vad jag känner, tänker å tycker. Så detta är sanningen och inge annat.

Så här är de, denna familjen är verkligen UNDERBAR. Dom har verkligen tagit emot mig med öppna armar och visat omtanke, trots att jag kanske varit en aning tillbaka dragen och "nere". Jag sa de redan första dagen att de kommer ta ett tag att vänja mig, och de blev inte bättre med de som hände där hemma heller. Men iaf så har de gått bättre och bättre med hemlängtan. Känner mig bara ännu mer starkare efter samtalen med Sverige. Sen då idag så var de dags för första dagen. Den gick 10 ggr bättre än vad jag trott, tro mig. Dock så snurrade de en tanke hela dagen, kommer detta fungera ett år? Nu sitter säkert hälften av er där hemma och tänker, ja ha vad var de vi sa, hon pallar de inte. Men de skiter jag i. Som sagt dagen gick jättebra, men så fort Lauren kom hem och jag gick upp på mitt rum så skrek mitt hjärta: DE HÄR ÄR INTE RÄTT!

Jag lade mig på sängen och började tänka över allt. Barnen är underbara, precis som resten av familjen, men är jag tillräcklig bra för barnens behov? Lr är de bara de att jag hela tiden har, någonstans inom mig, dessa höga krav inom mig som gör att jag bara aldrig kan känna att jag gör ett bra jobb? Just nu känns de som både och. Tro mig, jag vet om dessa krav jag sätter omedvetet. Annelie, chefen jag hade på Vattenfall, påpekade de en hel del. Lauren tycker att jag ser olycklig ut, och jag känner mig lite nere och de erkände jag också. Vi har iaf pratat igenom de hela och jag vill verkligen ha några dagar att känna efter.

Min LCC/au pair tanten var förbi å vi pratade om de allihopa, så i helgen ska jag säga hur jag vill ha de. Då finns de 3 alternativ. 1. Fortsätta 2. Byta familj 3. Åka hem
Om jag åker hem så visst kommer de kännas lite surt och jag lär få ta en del skit, men för mig är barnpassning något annat ett jobb. Visst de är "jobb" men de är på en personlig nivå att de måste kännas 100 om de ska fungera. Och om jag känner att jag inte kan fylla ut den platsen, lr fylla ut dom "krav" som ställs personligen så är de bara att erkänna de och acceptera de och gå vidare.

I detta läge är de nu. Jag skulle så gärna vilja säga att de känns underbart, men de skulle vara fel. Visst finns de en hemlängtan i hjärtat, men snälla förstå mig rätt, de är inte som är de värsta nu. Säkert så spelar de in, men ja ni får försöka förstå min situation. De var allt jag ville säga idag, en hel del vart de. För mig blir de bara så mkt enklare när jag får sätta ord på de hela och dela med mig. Sinje, förresten, är så härlig hur hon tänker och ger råd.

Ha de bra iaf! KRAM KRAM KRAM!

P.s: Dagens bild finner ni i mitt förra inlägg idag Till Åse. (Detta inlägg är seriöst nästan ett A4 långt i Word, om ni tyckte de va långt :P Kopierade in allt där, eftersom internet dör då å då.) D.s

Eftersom du så flittigt kollar min blogg, så kan du få ett extra inlägg att läsa =)

Provade "ringa" till Övik, å vips så svarade de. Tänk ännu ett under. Åse min "sister in lay" hade just gått och satt sig där för att uppdatera sin blogg. Så kul att kunna prata bara så där. Till min besvikelse hade Nisse decka till Bolibompa. Typiskt, men vi ska prova kanske imorgon. Just nu kan jag säga att vi har "halv lek" här. De intressanta är att Lauren inte sagt något om alla rutiner, och till Sinje hade hon sagt att jag skulle göra allt själv. Tack för den televerket. Som tur är så är Sinje snäll å förstående så hon förklarar allt jag behöver veta. Skriver väl mer om hur dagen gick ikväll.

I övrigt skiner solen som den gjort varje dag sen jag kom. Skrattar bara åt er där hemma som sitter å klagar på minusgrader om nätterna, så skadeglad är jag =) Jag har ju aldrig varit utomlands så jag njuter för fullt. Hade funderingar att ta en Boston trip runt den 15:e å gratta Hanna på 20 årsdagen, men jag blev bjuden till Övik ist. Så jag dyker väl upp där runt två..haha. Skämt å sido, så kul kommer jag inte ha. Jag ska ha mitt första Au pair möte den dagen, som är obligatoriskt. Möterna är en gång i månaden, och umgås/för att dom ska hålla koll på oss. Vi kan kalla dom AA-möten (Anonym Au pairer, hehe). Tydligen finns de svenskar inom räckhåll, så ha man tur är de några trevliga folk. Hon LCC/ Au pair tanten lär väl nämna de ikväll.

Snart få jag min första lön, då måste jag börja lägga bort lite så jag kan göra nå skoj sen. Sofia tycker jag ska bli allas julklapp där hemma, ja vi lär ju se hur de går med den biten. Vem vet, innan dess kanske jag hittat min rika Amerikan å kan åka privat plan hem...HAHAHA!

Puss hej!


Så här ser de ut just nu. Amanda sover, och Jesse sover där uppe

Jag kommer nog skriva här varje dag, vare sig ni vill lr inte. För de är som avslappnade. Idag är alla lediga eftersom de är labor day, trodde de va igår, hur som helst så är alla lediga idag. Även JAG =) När jag startade datorn imorse/ i eftermiddas er tid, å såg alla som hade skrivit blev jag sååå glad. Sen började alla skriva på MSN, ännu bättre. Skulle just börja svara så dog internet. Hela internet i huset, tack för den televerket. Så jag lekte med Jessika tills hon skull sova. Sedan lyckades jag komma åt grannens oskyddade nätverk, så ut på banan igen. De kändes bra att få prata igenom hela olyckan med Jelle och höra hur alla mår. Sån tragisk olycka, och så många som lider, att de är svårt att förstå. Dom hade iaf varit på olycksplatsen igår allihop och lämnat ljus, bilder och blommor. De var en fin gest, samtidigt som att de är en del av sörjandet att kunna förstå, för att acceptera och gå vidare. Jag hoppas verkligen på att både minnesstuden och begravningen blir fin.

Efter mkt skrivande på datorn med folk så skriver Sofia. Då tog jag och ringde upp henne. Så här lät de ungefär:
- Sofia Fransson
- Hej Sofia Fransson
De blir tyst i luren
- Är de du?
- Ja
- Nä, de kan inte va du, du är ju i USA. Nä, jo, nä du kan inte ringa...
Åh, vad glad jag blev över att höra hennes röst och utflippande! Min lilla knas! Sen ringde jag Mamma. Oj, de blev tungt men de var skönt ändå. Jag satt sen och kollade upp hur mkt de skulle kosta att flyga hem över jul. Var bara tvungen, drömma kan man ju iaf. Sen så laddade jag ner Skype igår. De innebär att jag hade ett gratis samtal att ringa. Jag ringde familjen Lundgren i Övik. Jörgen svarade, allt jag hörde genom datorn var: HALLÅ?! Så jag typ la mig på miken å halv skrek : HALLÅ HÖR DU MIG. Åh då hörde han mig! YEY! De fungerade ganska bra faktiskt å vi pratade lite allmänt sen pratade jag med Åse. Under tiden ladde Jörgen ner Skype. Åh, hör sen. Efter samtalet och en sväng där nere kommer jag upp och Jörgen har lyckas lägga till mig och jag provar "ringa upp". Åh dom svarade. vi fick kunde både se varandra och prata. Dom fick en liten rundtur i huset å "träffa" Steve, Jess och hundarna. Ni skulle sett hur söta Åse å Jörgen var på andra sidan, nu när detta under fungerade! HAHAHA, de är humor i vår familj! Så Sofia å Emma, ni ligger efter! Emma jag vet att du ha Skype, men din bror hann före (ILLA). Lägg till mig! Såna här saker gör dagarna så mkt bättre!

Var dessutom med Sinje till nåt shoppning ställe. Köpte bara ett par skor, flipp-flopp (stringsandaler). Alltså tyskar kan INTE köra. Full gas (dom tror de är autobahn), sen pallnit sista minut. Vet inte hur många gånger jag trodde de skulle smälla i filbyten osv. Längtar tills jag får köra själv!

Första arbetsdan imorrn, börjar 6.30, yey?! Min LCC (en au pair tant som "håller ihop" dom närmsta au paierna) kommer förbi imorgon kväll för att säga hej å troligen dumpa lite papper å sånt.


För den som fortfarande läser, här kommer några meddelanden:
Kusin Camilla: Kul att se du läser allt dravel. Kan du skicka din sida igen, den försvann.
Mamma Fransson: Jag tror som du, snart lär hon ha nån. Så hemskt med olyckan! De lär lämna märken i många! Saknar alla er!
Systern som "ser mig": De är inte mitt fel att du blev sjuk, du träffade ju mig knappt. Jag har inte sagt nåt om sportfånar, inte på de viset. Förresten så hälsade Klara på Ohlsson att du borde flytta. Glömde nästan säga de, nog för att de va nån vecka sen, men ändå =)
Åse och Jörgen: Ni får 20p för Skype samtalet! Hur går de med bilen förresten?
Kristina Nyström: Jag hälsar tillbaka! Jag hörde din röst hos Franssons. Hoppas du ser detta, och hälsar resten av familjen att jag tänker på er!

Puss å Kram julegran, som Mamma Fransson skulle uttryckt sig.


Dagens bild blir självklart min nya skor.

Idag är de Labor day, de är kan man säga är som 1 maj, fast första måndagen i september. Så imorgon är typ alla lediga, gött. Dessutom har dom Labor day sale, dvs rea lr massa extra priser just pga detta. Helt okej! Sinje, Alina och någon fler tysk au pair tog med mig till Tysons (galleria) idag. Alina körde inte bra! Mamma, du skulle ha blivit arg. Hon pallnitade hela tiden, och låg i arslet på alla, HUVA! Iaf gallerian, den var verkligen stor, och innehöll en hel del affärer. Vi var in i några affärer men jag köpte inget. Hittade några par fina skor, men höll mig. Hör du de mamma, jag köpte inga skor! De enda vi köpte var glass. Åh, den måste jag berätta om. Jag valde nån cholkad grej... Först tog dom som en skopa chokladglass, la den på en "arbetesbänk" tillsatte chokladsås, chokladbitar och en brownie. Sen blandade dom ihop allt och serverade i en bägare. SÅ GOTT! Lite dyrare, men helt klart värt varje öre. Blev lite mkt med chokladbitarna efter ett tag, men helt klart mättande.

Vädret här är helt underbart! På dagarna är de säkert 28 grader varmt, jag fick lite färg under min vecka i New york, trots att vi aldrig var ute någon längre stund. Emma, de är bättre att bli lite brun än att bli röd å sen flagna :P (YOU CANT HIT ME!) Förresten Emma, var är fårskalle bilden? Du skickar ett sms för att säga att du ska maila en bild, sen mailar du inte. Tragiskt!

Ikväll har vi grillat. Laurens syster Karen och hennes kille Sam är här. Ingen gillar Sam, men dom är snälla mot han för systerns skull. Jag tycker han verkar helt okej, typisk amerikansk. (Jobbigt, jag tänker på engelska)

Nu lite personliga meddelanden:

Mamma Fransson: Har du allt under kontroll? =) Saknar er också!
Sofia *Soffe*: Att du inte hör av dig får mig tro att du fifflar.... :P
Mamma och Tyra: Mamma, låt Tyra få sova i min säng en natt, de är hon värd! Har jag fått post?
Åse: Jag har lite problems med att skriva på din sida... Men jag har iaf skaffat skype. Vi måste prata nån dag! Å, du ligger efter i bloggandet :P
Sofia, syster: Jag vet att du läser vad jag skriver när du jobbar, men var är kommentarerna? Jag är besviken... Har du flytta? TELL ME...annars måste jag fråga nån annan... :P

Vill du också ha ett personligt meddelande? Skriv då :P

Saknar er alla där hemma väldigt mkt!

KRAM KRAM


Dagens bild blir en äkta egobild, nytagen med webcamen!

Läste på vk idag, kollade lite snabbt igenom vad som hänt dom senaste timmarna. Såg att de hade hänt en tankbils olycka, så jag klickade in lite snabbt och såg att de hade hänt runt Övik. Shit, tänkte jag och fick en klump i magen. Hoppas de inte någon man kände, och att alla klarade sig.

Nån timme senare ligger jag här i min säng å halv sover då plötsligt mobilen plingar. Tar upp de den och läser vad Sofia skrivit, jag kan bara inte förstå de. Snabbt på med datorn och in på Vk igen. Där står de, de som bara inte fick vara så. Tankbilschauffören hade avlidit på plats. Den chauffören var Erik Strömberg. Hur, varför? De är bara inte sant.

Sist jag såg honom var på stadsfesten i Umeå. Den dagen hade han krocka, blivit påkörd bakifrån, men mådde bra. Han hade bara lite ont i nacken. Nu sen idag, inte ens en månad senare så händer de igen, men denna gång klara han sig inte. Han väjde för en bil som var på fel sida, blir därefter påkörd bakifrån å kör i diket och välter. Så tragiskt! Han var alltid trevlig, och hans humor var underbar. Ännu ett ungt liv till spillo. Tänker på familjen, för att inte tala om grabbarna! Hela Kajs åkeri har nog ett tomrum inom sig!


R.I.P Erik Strömberg!

Familjen Gelfound verkar väldigt trevliga, vad jag sett iaf. Kom sagt hit  runt halv sex på kvällen. Fick en snabb rundtur i huset, innan vi for å åt på Kina resturang, med olämpligt namn ;) Sinje, deras au pair som stannar till den 12:e är hur trevlig som helst! Vi ska dela rum tills hon åker. Idag ä hon och hoppas fallskärm för första gången, hon va jätte nervös igår, de kan jag förstå. Huset är ett sånt man ser på tv, känns de som. Jag visade kanske några bilden på de rosa huset som jag trodde jag skulle bo i. De flyttade dom ifrån i november, så jag ska fota av detta hus sen! När källarvåningen blir klar så får jag den. men jag klagar inte nu, jag har ju en WALK IN CLOSET, alltså ett helt rum som garderob, åh helt sjukt najs! =)

Här kommer några nytagna mobilbilder:


Mitt rum, STOR SÄNG! Ingång till garderoben. Tv rum, STOR TV! Köket...

Harry (den bakre hunden) och Charlie! Tok söta!

Så ser de lite ut i min värld just nu. Är ensam hemma, familjen for borta imorse medan jag sov, Tror att dom kanske är och byter nåt märke på bilarna?! Lär ju märka de sen.

Kram Kram

P.s: Dom hade tydligen ingen pool å tennisbana. De va ju längre bort i kvarteret *suck*

Vi anlände till New York runt nio på månda kväll. De var väldigt kvävt å varmt, precis som i utlandet ;) Efter en snabb incheckning å dumpning av packning var de dags för "pizza-meeting", kl 23.30. Pizzan var kall eftersom den stått framme flera timmar, inte så gott. Men de kändes bra att få i sig något iaf, framför allt vatten. Så skönt att få somna efter att ha varit vaken ett dygn! Sängen dock, ja den kändes som ett skämt. Jag fick den övre sängen i våningssängen, eftersom dom två andra som redan bodde där hade tagit resten. De fanns ingen stege, å stolen hjälpte inte. Så jag fick klättra på ett skrivbord...Sen på madrassen så fanns det ett typ plast-överdrag. Sånt som dom har inom vården.  Inga kommentarer, btw jag låg på golvet resten av veckan! 

Rummen var piss äckliga! Dålig luft och allt vart som fuktigt å de stank mögel/gam kossa när man kom in. För att inte tala om toletterna, huva. Maten ovan å flottig. Svenskarna klagade järnet, heja Sverige. Svenskarna klagade hela tiden, om jag ska vara ärlig. Vi var 305 elever i veckan, å över 200 av dom var tyskar. Deras engelska får min att framstå som toppklass. Men de fanns fler som var ännu värre!

Dagarna bestod av lektioner från 8.15 till 18. Med lunch å lite små raster. En kväll hade vi besök av John, a policeofficer. Han var så rolig, jag höll på dö. Han hade lite säkerhets genom gång. På torsda förmidda hade vi vår sista lektion, och fick våra "bevis" på att vi gått kursen. Sedan  var de  dags för New York CITY! Helt crazy! Guiden i vår buss var helt underbar. Kunde allt, å hade humor.  Sen när vi hade egen tid gick vi bla på Victora secret, Emma du skulle varit med! Jätte skoj dag verkligen, sen var man död!

Idag var de frukost och utchekning, innan vi klev på bussarna. Som tur var hamnade jag och Malin på samma buss. Vi har gått i samma klass hela veckan, hon är förresten från Oskarshamn, å  vet var Åses föräldrar bor =) Jätte trevlig! Åh, hon å hennes bästa kompis Sara som också var med hade den där goa smålands dialekten, love it! Iaf resan tog dryga 6 h, men de var bra filmer iaf. Jag å Malin ville inte gå av när vi väl var framme på sista hållplatsen. Så nervöst, och inte värd familjer hade kommit heller.Jag gick ut iaf och då kom just min, vilken konstig känsla. Kortfattat så är huset å familjen underbara, å även deras Au pair Sinje, som har 12 dagar kvar här. Skriver nog mer imorgon om dom.Förresten så måste jag ta körkortet på nytt här. å pirrigt!

Lägger upp dom få korten jag tog med min mobil. Får fler senare av Malin, förhoppningsvis.


Där klättrade jag till sängen. Sen har vi en av lärarna, våran var  pensinonär, men hade lektionerna ändå!

Frihets damen, från en båt. Center sqaure, och slutligen Ground Zero där dom bygger för fullt.
(Klicka på bilderna så blir dom större! )

See ya later! Kram