"Sen en tid tillbaka"

Detta må komma till er som en blixt från klarblå himmel... Men lite så var de för mig också. Under min tid här har jag trivs. Eller har verkligen levt för att de ska fungera. Många små saker så som boendet, livet runt om ha inte känts 100 men jag har kört på och tänkte att så småningom kommer allt vara just så. Häromdagen fick jag allt i en konfrontation. Jag tar verkligen åt mig av vad som sas, för jag kan förstå hur jag kan upplevas och att de är absolut något jag måste jobba med. Men samtidigt så känns det som man har svikigt personers förtroende och att ingen längre tycker om mig. När inte heller har någon här som man kan falla tillbaka på och prata med så gör det inte de hela lättare... För mig är de viktigaste att jag gör mitt jobb bra. Och mot kunderna går de bra. Men min frågan är, om mina kollegor tvivlar på min personlighet (redan efter 2v och jag kanske inte hunnit visa mig helt?!) och att jag ska kunna visa det på en vecka, är de då värd all den energin?!

Jag tror att jag kan om jag vill. Men tanken att inte kunna leva upp till deras önskemål om mig är en klump i magen, ska den verkligen vara där?!

Om jag bryter ner mig själv så tror jag att jag tänker så här just nu: Jag är osäker om hela boende biten och livet runt om. Att jag inte känner mig hemma, utan lite missplaced och tror/önskar att de kommer bli bra. De avspeglar sig på jobbet mellan kunderna då energin går ner för att laddas om. Jag vill verkligen inte svika någon och "klarar" jag att leva upp till dessa krav på en vecka, kommer de då hålla i ett halv år?!

Åker jag hem känner jag mig ändå rik, för jag klarade av jobbet och de känns rätt. Stolt att ha provat på och gått in för att fullborda. Samtidigt så vet jag vad jag måste jobba med för att inte hamna i samma situation igen. Vi lever för att lär å växa och utväxlas?!

Jag har bestämt mig att på månda ska jag fatta mitt beslut. Förstår att ni läser mellan raderna -"Hon har redan bestämt sig."  Men idag är detta vad mitt hjärta talar om för mig, så varför bara leva på tjurskallighet?! Alla är vi olika och jag är helt enkelt familje- & vänner kär. Utan dom eller något annat här är de svårt att fungera...

Efter dom senaste dagarnas tänkande är allt bara så svårt att förklara. Melissa Horn har dock skrivit en låt som är som tagen ur mitt liv just nu... "Sen en tid tillbaka"

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till 

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Kommentarer
Postat av: Åse

KRAM

2010-10-06 @ 18:39:00
Postat av: Zandra

Vi skickar upp bamsekramar, bebismys och massor av bajsblöjor till dig och hoppas du mår bra!

2010-10-07 @ 08:48:18
URL: http://bloggzandra.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0