Färdi' kalasat
Ja, nu är de verkligen de. Mamma hade öppet hus igår, och vi tror det vara runt 35 pers som kom och gick under em och kvällen. Mkt fika och mat fanns det, och en hel del försvann. Dock hade vi kvar 2 av 3 prinssestårtor imorse, så vi kan säga att den tårtan förlorade och matdelen tog hem stor slam. Hur som helst var det mycke fart och fläkt större delen av dagen, och huvudet var slut när vi väl gick i säng runt 2 tiden. Då hade jag varit igång sedan strax efter åtta på morgonen. Tredje lördan i rad som det inte ha blivit någon sovmorron, och 2 av dom har Nils varit här.
I alla fall så vaknade jag vid 4 på lördags morgonen och gick en sväng på toa som vanligt, då jag plötsligt fick mig en chock. Jag var just på väg in i mitt rum igen då jag såg något i mitt "blinda-ögas-ögonvrå", SNÖ. Den föll så fin, med stora flingor. Blev som lite små lycklig inombords och kände mig som barn på nytt. Precis som det känns varje år när den faller första gången. Så när jag vaknade av Nils ord från köket vid 8 snåret -"Pappa, vi gå å skotta snö", då kunde jag inte ligga kvar. Jag hoppade upp ur sängen och slängde på mig täckbyxor å en gamm jacka och hoppade ut och gjorde vinterns första snöängel. Nog finns barnasinnet kvar! Sedan började jag å Nils att bygga en snögubbe, som vi senare döpte till Kuk. Jag menar givetvis Knut, men Nils hade lite uttals problem så de lät lite skoj. Senare på dagen byggde jag även ett Snö-spöke och en häst-hund, vid namn Johnny-Ponny. Nils var en duktig skotare som gav order om vad jag skulle bygga, min lilla söt nöt!
Helgens höjdpunkt har varit att lägga händerna på Åses mage och känna lill-bebis sparka. Så mysigt! Men det finns en till grej som hamnar väldigt högt upp på höjdpunkts listan....
Jag åkte nämligen till Franssons idag för att lämna igen deras tårtfat, som jag lånade i fredas. Givetvis var det en hel tårta på fatet, eftersom det blev över sedan igår. Det var mkt uppskattat =) I alla fall så efter fikat och klippandet av Sofias lugg så satt Nisse och pratade med Hanna i telefonen. Så Nisse lät mig prata med henne. Tårarna föll så fort jag hörde hennes röst! Att höra henne säga: "Hej Vännen, jag saknar dig" Fick mig verkligen att känna saknaden av henne. Men de var så skönt ändå att bara få utväxla några ord, trots att de var många snyftningar från båda hållen. Saknaden är nu total, och jag inser hur mkt hon verkligen betyder. *Torkar tårarna* Hoppas verkligen hon kommer hem en sväng i vår!
"Lånar" denna bild av Åse. Så här såg de ut strax efter åtta på morgonen...
Nils hjälper till med Knut. (Om ni tittar noga kan ni se att mitt hår iär inte blondt längre)
Knut, redo för kalas. Han smälte dock ganska mkt under dagen!
Nu har jag laddat upp bilderna som jag lovade, om de var någon som hann läsa detta för någon timme sedan. Jag kan avslöja att body-pumpen var rolig, krävande och jag kunde ibland känna likheten mellan mina ben och ett asplöv! HAHA, jag lär ju ha en hel del värk närmasta dagarna, men de var de värt!
KRAM PÅ ER!
I alla fall så vaknade jag vid 4 på lördags morgonen och gick en sväng på toa som vanligt, då jag plötsligt fick mig en chock. Jag var just på väg in i mitt rum igen då jag såg något i mitt "blinda-ögas-ögonvrå", SNÖ. Den föll så fin, med stora flingor. Blev som lite små lycklig inombords och kände mig som barn på nytt. Precis som det känns varje år när den faller första gången. Så när jag vaknade av Nils ord från köket vid 8 snåret -"Pappa, vi gå å skotta snö", då kunde jag inte ligga kvar. Jag hoppade upp ur sängen och slängde på mig täckbyxor å en gamm jacka och hoppade ut och gjorde vinterns första snöängel. Nog finns barnasinnet kvar! Sedan började jag å Nils att bygga en snögubbe, som vi senare döpte till Kuk. Jag menar givetvis Knut, men Nils hade lite uttals problem så de lät lite skoj. Senare på dagen byggde jag även ett Snö-spöke och en häst-hund, vid namn Johnny-Ponny. Nils var en duktig skotare som gav order om vad jag skulle bygga, min lilla söt nöt!
Helgens höjdpunkt har varit att lägga händerna på Åses mage och känna lill-bebis sparka. Så mysigt! Men det finns en till grej som hamnar väldigt högt upp på höjdpunkts listan....
Jag åkte nämligen till Franssons idag för att lämna igen deras tårtfat, som jag lånade i fredas. Givetvis var det en hel tårta på fatet, eftersom det blev över sedan igår. Det var mkt uppskattat =) I alla fall så efter fikat och klippandet av Sofias lugg så satt Nisse och pratade med Hanna i telefonen. Så Nisse lät mig prata med henne. Tårarna föll så fort jag hörde hennes röst! Att höra henne säga: "Hej Vännen, jag saknar dig" Fick mig verkligen att känna saknaden av henne. Men de var så skönt ändå att bara få utväxla några ord, trots att de var många snyftningar från båda hållen. Saknaden är nu total, och jag inser hur mkt hon verkligen betyder. *Torkar tårarna* Hoppas verkligen hon kommer hem en sväng i vår!
"Lånar" denna bild av Åse. Så här såg de ut strax efter åtta på morgonen...
Nils hjälper till med Knut. (Om ni tittar noga kan ni se att mitt hår iär inte blondt längre)
Knut, redo för kalas. Han smälte dock ganska mkt under dagen!
Nu har jag laddat upp bilderna som jag lovade, om de var någon som hann läsa detta för någon timme sedan. Jag kan avslöja att body-pumpen var rolig, krävande och jag kunde ibland känna likheten mellan mina ben och ett asplöv! HAHA, jag lär ju ha en hel del värk närmasta dagarna, men de var de värt!
KRAM PÅ ER!
Kommentarer
Trackback
