Detta är inget farväl

Känns som man skriver allt två gånger, men de blir ju som så när man måste uppdatera för dom på Apan också. Frågan som flest ställt idag, är nog: - Hur känns de?
   Ja, de känns skit ena minuten, spännade nästa, gråtfärdigt den tredje. Så var de slutar märker vi väl. De var jätte härligt att så många kom på en fika å pratade om allt och ingenting. Fick ju några presenter också. Raggrepliker av Jelle, alltiallo-kit av Jonsson å Kenny. Lite sensur i vissa delar av dom paketen! Sen så hade Hanna köpt en tröja som alla skrev på. Oj, vad jag kommer att sitta å glädjas åt den tröjan, samtidigt som tårarna rinner å saknaden blir större. Borde nog gå å sova med Tyra, sista natten i min säng nu, ska nog upp redan runt sju. Tyra känner verkligen på sig att något stort är på gång. För varje gång jag varit ute i helgen och kommit hem, så har hon kommit och pratat. Dessutom så har hon varje kväll hela veckan legat på sin kudde i sägen, iaf tills jag somnat.

Nä, nu måste jag verkligen i säng. Lär ju gråta konstant imorrn när jag lämnar huset å Tyra, sen så mamma på flyget. För att inte tala om dom 6h långa plågotimmarna på Arlanda! Ska försöka blogga så mkt som möjligt i veckan, men vi får se hur de går.

KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM

(He blir ingen bild, men jag ska kompensera senare!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0