Frida Lundgren

Nu sitter jag här, mitt i all väntan. Om ca 3 h går flyget som kommer ta mig till andra sidan Atlanten. Helt sjukt, på ren svenska. Klumpen i magen efter att ha lämnat mamma å Sofia satt kvar länge. Tillsist lyckades jag iaf somna på planet, vilket jag verkligen behövde. Vaknade av en fin turbulens i planet, tydligen körde vi rakt genom ett regnväder som låg över Stockholm. Oj så mulet de var när vi landa. Nu har de iaf börjat spricka upp lite grann och solen lyser.

När vi åkte imorse var de inte ens 10 grader ute, men solen sken iaf. Nu regnar de tydligen för fullt. Åse ringde när jag satt å bråkade med min datorn. Hon var verkligen övertaggad på att jag skulle åka, själv så ville jag väl halvt bryta ihop. Ett tag senare ringde Jelle, då kändes de bättre. Är så skönt att bara prata om allt annat som inte har med USA att göra. Hann inte mer än lägga bort mobil så ringde Hanna. Hon var lite stressad stackarn. Hon åker ju nästa tisda, så de är en vecka kvar för hennes del. Men av "egen erfarenhet" så vet jag att sista veckan är som en berg å dalbana. Precis som just nu med andra ord. Ena stunden är man avslappnad å sitter och drömmer sig bort, andra stunden kommer verkligheten ikapp å man vill bara hem. Tänk om man kunde spola fram en månad då kanske allt känns mer "normalt".

Snart är klockan två. Då skulle nog Lovisa komma. Hon ringde igår, så nu ska vi träffas. Hon hade även lyckats hitta tre till som skulle med samma flyg. De blir nog bra. Nu ska jag avsluta här, men ni får har de så bra. Jag kommer ha kvar mitt gamla nr, ett tag till iaf. Så skicka gärna ett sms om ni ha lust!

Take care!