Frida Lundgren

More than a week later, and im back in Storhogna. Veckan här har hunnit bjuda på de mesta. MASSA jobb då en extra insatt kvinna halvt bröt armen lördamorgon. Så de var bara å JOBBA. Efter 11h slit, 5min "Lunch" så var kroppen utslagen, med all rätt. Förkylningen var också snabb å säga att den inte övergivit mig än heller.

Mör se nanting på söndan. Så de satt fint med en vinprövning på jobbets vägnar på eftermiddan, götta.
Månda, tisda var det jag å salongen som gällde. Jag jobbade ikapp mail/telefon och påbörjade storstädning. Självklart passade systemet på att ta bort massa under tisdaeftermidda då dom gjort uppdateringar. De är då man undrar vad livet har emot mig.

Onsdan påbörjade jag min 3dagars ledighet, enligt schema. Var in den dagen å fick dona lite. Sen ställde jag upp på menyprovning. 9menyer =21rätter. Mycke gott kött ren, fasan, anka osv. Sen mkt med laktos, vilket kändes fast de bara var någon tugga. SÅ jag gav upp efter 8menyer och tog Johanna å Chanttie, vår Vds hund på promis.

Igår var mina andra dag på ledigheten, så du jobbade jag 12.30-17. Går fint de här som ni ser :P Jag å Johanna drog en ride till Härjedalen å Ica i Skalet (2mil bort). Götta att komma iväg en halv timme!

Idag sista dagen på min ledighet så var de personalmöte kl 9, SÅ KLART!!! Kom därifrån vid 13... Går jättebra för mitt lag :P Tog mig en promenad ner till vägen å hem igen. Halkigt bitvis, skönt att komma igång iaf. Har slaskat alldels för mycke. Nya tag på månda!

De är så gött å vara ensam ett tag. Ta en lugn dusch, strosa runt och bara vara. Alla tankar om min framtid här gnager sååå. De är alltid skönt här första veckan, för man släpper allt runt om. Fast samtidigt så påfrestande att hela tiden vara uppi folk. Från 1dec ska Spa få inta de nya boendet. Helt nyrenoverat, lyx. Dock bo 2och2 i ett rum. Umgås 24-7, oj! Jag satsar verkligen just nu, men min kära knöl på handleden gör inte livet lättare. Stor och ÖM som tusan. What to do???

Zandra har påpekat att de är få bilder på mitt boende. har fortfarande inte fota här inne. Nu är de iaf städat, efter jag å Cissi gick lös med dammsugarn. Å (ta i trä) så har vi inte sett eller hört några möss på en VECKA. Förra veckan dog 2! Mitt rum kan jag visa..

Not so fancy. Skönt med enkelrum iaf. Dock kanske vi måste flytta nästa vecka... nooooo!

Snart är de dags för midda. Tänkt äta med mina kollegor som jobbar. Sen så är de väl Idol som gäller, med en glas vin prata Bea om. Hope so!

KRAM PÅ ER <3

 

Sitter i soffan, trött i kroppen och en förkyning på G :/

Tog bilen till buss nr 1 i onsdags. Johanna körde själv tillbacka kl 6.10 då jag åkte mot Svenstavik. Där var de bussbyte till nr 2 mot Östersund. Den var inne sent så hann precis med buss nr3 hem till Vännäs. Lång resa, men bra slutmål. Var vaken 22h och hann förutom 8h resa träffa Zandra, Linnea, mamma, Emma, vaxa Nicke, fika hos Jelle å Emil, köra 2 bilar och åka lastbil *effektivt!*

Igår slog jag av på tempot och efter Fia, Johnny, Edwin och Mona åkt blev de en lugn kväll och halsen började öma. Inte sugen på bli sjuk. Men Emma har en plan, hon ha koka häx-brygden som ska hjälpa mot förkylningar så imorgon är de bara att köra igång. Ska hämta den efter jag varit i stan och fixat ryggen.

På torsdamorgon beger jag mig tillbaka till Storhogna för ännu en månad. Jag har någon vecka till på bestämma mig för hur länge jag ska vara kvar där nere. En månad känns mer än tillräckligt just nu, men tiden får väl avslöja.

Tänkte avsluta med bilder från dagens fotning på Linnea =)

Detta må komma till er som en blixt från klarblå himmel... Men lite så var de för mig också. Under min tid här har jag trivs. Eller har verkligen levt för att de ska fungera. Många små saker så som boendet, livet runt om ha inte känts 100 men jag har kört på och tänkte att så småningom kommer allt vara just så. Häromdagen fick jag allt i en konfrontation. Jag tar verkligen åt mig av vad som sas, för jag kan förstå hur jag kan upplevas och att de är absolut något jag måste jobba med. Men samtidigt så känns det som man har svikigt personers förtroende och att ingen längre tycker om mig. När inte heller har någon här som man kan falla tillbaka på och prata med så gör det inte de hela lättare... För mig är de viktigaste att jag gör mitt jobb bra. Och mot kunderna går de bra. Men min frågan är, om mina kollegor tvivlar på min personlighet (redan efter 2v och jag kanske inte hunnit visa mig helt?!) och att jag ska kunna visa det på en vecka, är de då värd all den energin?!

Jag tror att jag kan om jag vill. Men tanken att inte kunna leva upp till deras önskemål om mig är en klump i magen, ska den verkligen vara där?!

Om jag bryter ner mig själv så tror jag att jag tänker så här just nu: Jag är osäker om hela boende biten och livet runt om. Att jag inte känner mig hemma, utan lite missplaced och tror/önskar att de kommer bli bra. De avspeglar sig på jobbet mellan kunderna då energin går ner för att laddas om. Jag vill verkligen inte svika någon och "klarar" jag att leva upp till dessa krav på en vecka, kommer de då hålla i ett halv år?!

Åker jag hem känner jag mig ändå rik, för jag klarade av jobbet och de känns rätt. Stolt att ha provat på och gått in för att fullborda. Samtidigt så vet jag vad jag måste jobba med för att inte hamna i samma situation igen. Vi lever för att lär å växa och utväxlas?!

Jag har bestämt mig att på månda ska jag fatta mitt beslut. Förstår att ni läser mellan raderna -"Hon har redan bestämt sig."  Men idag är detta vad mitt hjärta talar om för mig, så varför bara leva på tjurskallighet?! Alla är vi olika och jag är helt enkelt familje- & vänner kär. Utan dom eller något annat här är de svårt att fungera...

Efter dom senaste dagarnas tänkande är allt bara så svårt att förklara. Melissa Horn har dock skrivit en låt som är som tagen ur mitt liv just nu... "Sen en tid tillbaka"