Frida Lundgren

Ja, hareligen vad tider går fort. Får ju som sagt när till Övik i lördas. Shoppade lite innan jag åkte ut till Bonäset och fick se Nils lilla hemlighet/olycka. Jag hoppas verkligen att försäkringsbolget står för den bilturen in i garaget. Huvudsaken är ju att Nils inte blev skadad. De var som skönt att vara där nere, men jag hade nästan ingen ork och hostan blev bara värre.

På söndan åkte jag å träffade kusin Camilla. De var jätte trevligt att bara sitta å prata om allt och inget. Började åka hem vid fyra för att komma hem, äta, packa om, säga hej till folk å åka vidare till stan. Hämtade min syster å for på lite flygplatscrusing, innan jag lämnade henne på jobbet. När jag kom tillbaka till lägenheten så satte jag mig i soffan å kände hur slut jag var på energi och ork. Förkylningen håller verkligen på ta mig helt.

Steg upp 4.45 månda morgon och gjorde mig klar för 08:a land. Flygturen gick jättebra tills vi började sjunka i höjd för landningen. De var som om någon satt med en kniv och högg mig i trumhinnorna. Värken i öron var obeskrivlig hemsk. Var säker på att dom skulle sprängas, ville bara sätta mig å skrika av smärta. Väl framme tog jag mig till stan å sedan vidare till Ambassden. Jag kokade i min svarta långbyxor å skjorta. De va ju ca 23 grader! Allt gick relativt snabbt å smärtfritt på Ambassaden, så jag å Hanna åkte in till stan. Orken var inte stor så vi kikade i nån affär innan vi åt lunch å reste till Arlanda. Vi satt som två slagna hjältar å stirrade rakt fram, tills vi fick gå ombord. Jag somnade ganska snabbt, och vaknade inte förrens smärtan kom igen i öronen. Rena matyren!

Idag har jag tagit ut sjukdag. Måste få nåt mot hostan som hjälper. Jag hoppas verkligen för allt i världen att jag slipper smärtan på månda...!